Tänkte i detta inlägget berätta lite om hur långt vi kommit i hanteringen med Glimma och våra mål i den närmsta framtiden. I och med att vi från dag ett har varit tvungna att hantera henne väldigt mycket så är hon en otroligt social, människoälskande liten individ som gärna vill ha uppmärksamhet hela tiden.
Hon är så otroligt lätt att ha och göra med och går gladeligen med på alla tokigheter matte hittar på :)
Ibland är det lätt att glömma av att hon faktiskt bara är ett knappt halvår gammal då hon är så himla "vuxen" och duktig. Vi går långsamt fram med allt och tar lite åt gången korta stunder.
När allt går så bra och hon svarar så fint på allt och framför allt tycker det är roligt att göra saker och lära sig nytt så vill man ju inte ha några bakslag på grund av att man gått för fort fram och det blir för mycket för henne.
Efter att hon exempelvis varit ute i stallgången och pysslats med en halvtimma utan mamma är det första hon gör när hon kommer in i boxen att dia lite. Sedan äter hon lite mat och efter en liten stund står hon bara och vilar och smälter alla nya intryck :)
Man märker även vilka vanedjur hästarna är, speciellt Glimma, de vuxna bryr väl sig inte direkt.
Än så länge är det mamma och jag som sköter ut och insläpp av de små och därmed även vi som tar på grimmor och leder ut. En dag för någon månad sedan skulle stallägaren släppa ut dem men det hade tagit ett bra tag för honom att få på lilla G grimman. Hon ville minsann inte och bara sprang iväg i boxen.
Han brukar ju bara fodra och när han då skulle göra något annat så tog det stopp. Det brukar ju bara matte göra.
Hon är även väldigt reserverad och misstänksam när det gäller personer hon inte känner.
En dag berättade stallägare nummer två, som inte har lika mycket kontakt med dem, för mig att "det är så roligt för nu kommer Glimma fram i boxen när man fodrar". Jaså tänkte jag, jag hade ingen aning om att hon tydligen var lite på sin vakt mot henne också.
När hon är så himla social och framåt mot en själv så tänker man inte alls på att hon inte är likadan emot alla.
I dagsläget:
* Kläs givetvis grimma och grimskaft på utan problem. Jag lägger grimskaftet över ryggen på henne och hon står snällt tills grimman är på plats och knäppt
* Leds hon lugnt och fint till och från hagen med eller utan mamma på släp
* Står hon snällt och väntar i hagen tills grinden är stängd och hon släpps lös
* ÄLSKAR hon att bli pysslad med och står lös vid rykt och hovkratsning i både hage och box
* Sprayas pälsglans utan tjafs i man och svans
* Får man ta överallt på kroppen på henne
* Står hon ensam i boxen upp till en timma och pysslas om när Lussan är ute i gången
* Binds upp med ett grimskaft i stallgången med och utan Lussan
* Verkas av hovis utan större protester
* Flyttar för tryck åt sidorna och bakåt
Mål:
* Att kunna lämna henne i boxen längre stunder ensam och även i hagen, givetvis då med Stora Farbrorn som sällskap i hagen bredvid
* Att kunna binda upp med två grimskaft i stallgången, vilket är nästa steg
* Att kunna gå på promenader (och lyssna på matte) med och utan mamma utan att bli allt för uppspelt
Säkerligen kommer jag på fler mål i efterhand men dessa är de mest grundläggande för att få en fin och välhanterad Glimmis som läget är nu.
Första gången uppbunden, duktiga tjejen <3
Glimma ÄLSKAR att mysa och pussas. Varje dag när jag sitter på huk hos henne, vare sig det är ute eller inte kommer hon och lägger huvudet över min axel och ska bara stå och mysa och slickas <3
Nu ska jag snart upp till stallet för runda två och ta in och mysa med pållisarna <3
Hoppas att jag får tag på Stora Farbrorn utan allt för mycket jobb. Han vill inte bli fångad av mig nu och tycker det är jättelattjo att låta matte jaga honom. För det första så är både han och jag så statiska nu att han får stötar och därmed tycker matte är görläskig och för det andra så aktiveras han allt för lite nu. Ska ta tag i promenaderna med honom men då måste jag ju först och förämst få tag i skrället ;)
Nåja, det är lättare att få tag på honom när de små fått gå in, inte så roligt att bli lämnad ensam ute minsann.
Så här kul är det att springa från matte
Kommentera