glimmacompani.blogg.se

Började egentligen redan hösten 2011 när det helt plötsligt bestämdes att min valack Jazzes

boxkamrater skulle flytta till andra stall och Jazz blev ensam kvar. Jag satte ut en annons och sökte sällskapsponny på foder och då svarade Lussans dåvarande ägare. Tjejen som då hade henne och bebis Bella Cullen, på foder ville bli av med henne fort då hon tydligen rymde ur hagen.

Hur skulle detta gå tänkte jag? En rymmande fånghäst, jag som sagt till mig själv att absolut ingen fånghäst och ingen rymmare.

 

Den 14 december 2011 åkte i varje fall pappa och jag till Värnamo och hämtade hem världens finaste ponnyfröken. Fina svartskäcken Lucienne <3 Lussan och Jazz fann varandra direkt och blev genast bästisar. Jazz som det senaste året på grund av skador, gått ensam i hagen, och den senaste veckan helt ensam utan kompis i vare sig stall eller hage hade fått en vän och jag tror vi var lika glada både han och jag.

 

Just ja, tillbaka till Glimma. Dåvarande ägaren informerade om att Lussan förmodligen var dräktig och mycket riktigt så började magen växa :)

Framåt våren frågade dåvarande ägaren om jag ville köpa Lussan eller om hon skulle ta hem henne till Skåne/sälja henne lagom till fölning. Jag hade inga planer på att köpa henne men eftersom Jazz och hon blev så goda vänner, (läs oskiljaktiga) så bestämde sig mamma som nu var nyfrälst i hästvärlden för att köpa henne <3

 

Fölningen var beräknad till juni/juli och vi väntade och väntade och väntade. Framåt september började vi bli riktigt oroliga men det sparkade och levde rövare i magen så vi avvaktade.

 

Den 11 oktober var jag ensam uppe hos hästarna och gosade med Lussan som kom fram i hagen. Vi stod och myste säkert en halvtimma och jag kände att det var något på gång. När Jazz kom fram och ville hälsa bet hon honom och Puma, hunden i stallet, jagade hon ikapp och bet. Det var hennes sista mysdag med matte verkade det som <3

 

Dagen därpå hade vaxproppar bildats på juvret och vi sa att nu är det inte långt kvar. Mamma åkte och hämtade halm att strö med i boxen och efter det hämtade vi en massa grejer hemifrån som vi kunde tänkas behöva för nattligt fölvak i stallet.

När Lussan fick komma in i nyhalmade boxen åt hon sin lusern och sitt hö. Vi bäddade och stallägaren kom och kollade läget. Vi som var beredda att vaka hela natten blev bra förvånade när hon i stort sett så fort stallägaren gått la sig ner. Hon tittade upp på mig och jag sa "det är okej Lussan, vi är här". Då reste hon sig upp och så gick vattnet, hon la sig ner på nytt och två minuter senare hade Glimma kommit till världen <3

 

Det var helt fantastiskt att få vara med vid fölningen! Vi var helt chockade bägge två, att få vara med när Glimma föddes trodde vi nog aldrig. Vi var helt säkra på att få vaka hela natten men strax efter kl 18 kunde lilla gumman inte hålla sig längre. Känns så skönt att hon måste känt sig så pass trygg med oss :)

 

Glimma var så blöt och kall de första timmarna och det tog ett tag för henne att hitta juvret. Hon frös så hon skakade lilla hjärtat. Som tur var hade mamma och jag köpt en massa hundtäcken som vi fick klippa till lagom storlek så att hon blev varm och torr.

 

 

De första dagarna var Glimma inte så pigg. Att födas så sent på året medförde att Glimmis bukandades och var riktigt dålig. När hon en kväll, tror det var tredje dygnet höll på att ramla omkull i boxen, rosslade något otroligt och inte fick någon luft ringde vi till veterinären i panik.

I väntan på att distriktaren skulle komma la sig Glimma i mitt knä och både mamma och jag trodde vi skulle förlora henne. Det hade varit fruktansvärt!

 

 

Veterinären konstaterade blåsljud och rossel i lungona, dubbelsidig lunginflammation. Glimma fick metacam och en 10-dagars antibiotikakur. Då hon även var förstoppad skulle vi även ge henne microlax så magen kom igång.

I 10 dagar fick vi sticka henne i halsen. Jag mådde dåligt varje gång jag skulle sticka lillan i halsen men det var ju såklart för att hon skulle bli frisk. Hemskt kändes det i alla fall. Mamma Lussan fick stå ute i gången och äta morot undertiden och en fick hålla Glimma så för att sticka lilla bebis behövdes det alltså tre personer.

Den elfte dagen vet jag inte vem som var gladast över att slippa sticket, Glimma eller vi människor.

 

Glimma har snart hunnit bli hela 6 månader gammal och är pigg och kry som en nötkärna. 

Det är ju som sagt henne denna bloggen mestadels kommer att handla om. Vår vardag, hennes uppväxt från bebis till unghäst och vår utveckling tillsammans <3